Energiomställningen från fossila energislag till förnybara brådskar. Dagens regeringsutspel med så kallat fossilfritt är ingen lösning på omställningen.
I bloggen har energifrågan varit ett återkommande tema. Områden som behandlas är allt från alternativa energilösningar, energieffektivisering, rättvis fossilfri elproduktion, fossilfritt med lagring i batterier/vätgasanläggning till nya små kärnkraftsanläggningar. Här följer ett antal av dessa inlägg med direktlänkar.
Alla påtalar att man arbetar för den gröna omställningen men det går inte i takt med kraven på mer fossilfri energi. Utspelen att vi skall satsa på ny kärnkraft kommer allt tätare. Erfarenheterna av ny kärnkraft talar INTE för att tidsmarginalerna är på kärnkraftens sida. Regeringens utspel med kortare prövningstid är ett av flera försök att påskynda förnyelse av kärnkraft. Med ny kärnkraftsfärdplan från regeringen vill man storsatsa på 10 nya kärnkraftverk. Fråga som är berättigad är för vilken tidshorisont man planerar, med tanke på behovet av en omgående grön omställning till fossilfri energi.
Bild: Kärnkraft NEJ TACK
Nyligen redovisade forskare vid Blekinge Tekniskas Högskola BTH en studie av ny kärnkrafts hållbarhet och kostnadseffektivitet – Kärnkraften uträknad efter ny strategisk scenariostudie. Resultatet från studien sänker definitivt regeringens ambitioner av kärnkraften som betydelsefull del av omställningen till ”grön energi” – se hela rapporten från BTH. Regeringens politiska linje tycks inte baseras på vetenskap utan mer på godtyckliga spekulationer.
Det som krävs NU är att bättre hantera och effektivisera beslutsprocesser för förnybar energi. När det gäller vindkraft, se inlägg Lokal energiproduktion = Energigemenskaper . Satsningen på grön omställning i norra Sverige kräver enormt mycket energi för bland annat grönt stål. Gruvdrift kopplat till den gröna industriproduktionen måste också ske på naturens och samernas villkor, vilket inte är självklart- Batterier till eldrift JA, men inga gruvor hos oss. Ja, vetenskap och forskning tycks inte vara något som den nuvarande regeringen tar så hårt på.
Det är naturligt att ha fokus på konfektionsindustrin då vår ”slit och slängmentalitet” blir klart synlig inom detta konsumtionsområde. Miljöproblemen är synliggjorda i flera av de tidigare inläggen. Detta gäller allt från råvaruproduktionen, som till exempel den stora vattenförbrukningen till bomullstyger. Infärgningsindustrin med stora mängder kemikalier, vilket ger avfallsproblem med orenat processvatten i lokalsamhällen i Indien och Bangladesh. Vi har modeindustrins intresse av att sälja kläder med lockbetet ”köp 3 betala för 2”. Detta är en av alla signaler som driver västvärldens överkonsumtion. I blogginlägget Billiga kläder till vilket pris? framgår förutom miljöbelastningen från textilproduktionen också synen på exploatering av billig arbetskraft med dåliga arbetsförhållanden och ofta brist på mänskliga rättigheter.
Ett krav har funnits från olika håll, miljöorganisationer och andra drivande aktörer, att den gränslösa konsumtionen av konfektionsvaror måste styras upp. EU kommer nu med EU-direktiv för en hållbarare textilindustri. Från 2025 ställs krav att textiler måsta utsorteras från hushållsavfallet. I Sverige drivs sedan ett antal år olika initiativ inom textilåtervinning, men frågan är hur lyckade dessa varit. Med ett internationellt agerande på EU-nivå bör framgången bli något bättre.
Kasserade kläder som sorterats vid återvinningsanläggning Källa TT/Arkiv
Inslag på Sveriges Radio ”Hur ser framtiden ut för textilindustrin efter EU:s nya lagar? ger en inblick i det som nu är på gång. Intervju redovisar FoU-initiativ i Borås med textilåtervinning med hjälp av AI – Re make-maskin. Förutom kravet på utsortering av textilier från avfallet finns krav på tidigare insatser i konsumtionskedjan. Detta gäller kommande EU-krav på producentansvar där det kommer att bli olagligt att bränna osålda textilier. Ett krav som kräver en klart aktiv framförhållning från modebranschen. Kolla också in ”Hur kan man göra konsumtion och produktion av textilier mer hållbar? På Europeiska miljöbyråns hemsida. Här ges en kort beskrivning av vår ohållbara konsumtion och möjliga åtgärder till ett mer hållbart agerande.
Initiativen på EU-nivå kommer förhoppningsvis att styra upp vår konsumtion av textilier till en mer hållbar nivå. För detta krävs inte bara engagemang på samhällsnivå utan vi måste också beakta att ett ansvar finns på individnivå.
Nu finns manualen för ”Hållbar produktutveckling” tillbaka på denna blogg. Du hittar den under rubrikraden ”Handbok i hållbar produktutveckling”. Här finns hela manualen tillgänglig. Den har några år på ”nacken”, men är i hög grad lika aktuell och fungerande som när den först publicerades.
Under 2024 kommer läroboken ”Miljöstrategiska verktyg inom näringslivet – Historiskt perspektiv fram till nutid” att publiceras. Med största sannolikhet blir det i e-bokform som den utges. Som framgår av rubriken spänner boken över ett bredd område från end of pipe-lösningar – förebyggande miljöskyddsteknik, livscykelanalys, hållbar produktutveckling till cirkulär ekonomi.
Passar också på att önska en god fortsättning på det nya året. Detta med förhoppning att regeringens miljöprofilering med begränsning av reduktionsplikten och nysatsning på kärnkraft blir dess undergång och inte ett fungerande valfläsk.
Vårt stora behov av sällsynta metaller eller så kallade sällsynta jordartsmetaller har exploderat i den elektronikvärd vi lever i. Benämningen ”sällsynta” är lite missvisande eftersom ämnena inte direkt är sällsynta. Det är mer en fråga om att tillgången av dessa jordartsmetaller finns i mycket små koncentrationer. Ämnena är viktiga i omställningen till ett hållbart samhälle bland annat för eldrift av fordon, batteriteknik och teknikutvecklingen med att minimera teknikprylar. En kort sammanställning av vilka typer av ämnen och tillgången finns i artikel på SGU:s hemsida.
I tidigare inlägg 2021 tog jag upp ämnesområdet kopplat till att vårt transportsystem som är på väg att ställas om till eldrift – ”Batterier till eldrift JA men inga gruvor hos oss” Omställningen medför krav på tillgång på energikritiska metaller som till exempel kobolt, vanadin, litium samt sällsynta jordartsmetaller. Tillgången till de sällsynta jordartsmetallerna sker huvudsakligen genom brytning i Kina som svarar för ca 85 procent av världsproduktionen.
Beroendeställning till Kina
Det finns flera skäl till tveksamhet inför den dominans som Kina har på sällsynta jordartsmetaller. Viktigast ut ett hållbarhetsperspektiv är yttre miljöaspekter, arbetsmiljö och mänskliga rättigheter. Ser man till Kinas dominans idag så har andra aspekter blivit allt viktigare. Detta är beroendeställningen till ett enskilt land där stormaktsfrågan blivit allt mer påtaglig i relationen till Kina. Denna aspekt framgår klart vid seminarium vid Folk och Försvar ”Sällsynta metaller – Stormaktspolitik, beroenden och säkerhetsutmaningar”
Svenska fyndigheter
Det finns ingen produktion av sällsynta jordartsmetaller i Europa idag. Detta innebär strategiskt risker vid avbrott för befintliga leverantörskedjor. Största fyndigheterna i Europa finns i Sverige, med LKAB som signalerat att man hittat Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller, seSVT:s reportage. Fyndigheten finns i anslutning till den nya järnmalmsfyndigheten, vilken varit orsaken till flytten av hela Kirunas centrum. LKAB beräknar att man framöver skall kunna bidra med utvinning av 30 procent av hela Europas behov av sällsynta jordartsmetaller. Detta är emellertid inget som kommer att ske i morgon då företaget räknar med att det kommer att ta 10-15 år innan en brytning kan påbörjas.
Varför inte återvinna?
Vi har idag en betydande skrotning av uttjänta elektronikprylar innehållande bl.a. sällsynta jordartsmetaller. Detta medför att det är naturligt att ställa frågan varför man inte återvinner dessa svårtillgängliga ämnen. Ett argument är att ämnena finns i låga andelar i de komponenter där de används och därmed blir kostnaderna höga för återvinning och återanvändning. Detta är ett vanligt argument för att inte återvinna då den jungfruliga råvaran av sällsynta jordartsmetaller är billigare än att upparbeta förbrukade produkter. Det som ofta krävs är politiska beslut med lagstiftning som styr upp vår syn på hur vi bör hantera återtag av ämnen från våra ”slutkonsumerade produkter”. En fördjupning kring återvinning och brytning hittar man i blogginlägg på Supermiljobloggen.
Möjligt med miljöanpassning?
All gruvbrytning medför en klar miljöpåverkan som inte går att bortse från. Detta har jag också visat i ett antal tidigare blogginlägg bland annat ”Gruvdrift eller rovdrift”. Det man måste framföra är att europeisk och svensk konsumtion av varor och tjänster skall inte ske på andra länders bekostnad där miljöfrågor har en lägre prioritet än här hemma.
Det väcks nu protester vid de platser där brytning är tänkt för sällsynta jordartsmetaller. Detta gäller planerad gruva vid Norra Kärr i Gränna. Där finns en av världens största fyndigheter av tunga sällsynta jordartsmetaller, kolla in SVT Nyheter ”Konflikt om planerad gruva i Gränna”. Man är bland annat rädd att förgiftat lakvatten skall förorena Vättern som är en stor dricksvattenreservoar. För fyndigheten i Kiruna finns det en uppenbar konfliktsituation med renskötseln, vilket gäller all ny gruvbrytning i norra Sverige. Detta är en klart befogad problemställning då renbetesområden kontinuerligt har krympt av att gruvverksamheter har utökats under de senaste årtiondena, kolla in SVT Nyheter ”Oro efter LKAB:s gruvbesked: Hotar renskötselns existens”.
Foto från DN artikel: Renskiljning i samebyn Gabna utanför Kiruna Foto: Eva Tedesjö
Miljöproblemen med brytning av malm är bara en del av framställningen till färdig produkt. SLU har deltagit i ett forskningsprojekt via EU med att utveckla en miljöanpassad metod för att extrahera sällsynta jordartsmetaller från en lösning med hjälp av magnetiska nanopartiklar. Artikel om denna teknik är publicerad 2017 under SLU-nyhet. Tyvärr har jag inte kunnat spåra upp resultat om utfallet med tekniken i praktisk tillämpning. Med avseende på den långa startsträcka som gäller för tillståndsprocessen så bör det dock vara möjligt att få fram metodik som medför mer miljöanpassad framställning än vad som finns i dag.
All ny grön omställning i Sverige både vad gäller gruvdrift, solcellsparker och vindkraftsparker innebär långa tillståndsprocesser. Denna stäcker sig ofta över ett tidsperspektiv på 10-15 år. Det är naturligtvis betydelsefullt att alla moment och aspekter utreds. Från fall till fall kan dock säkert processen ske snabbare med tanke på att tiden vi har på oss för den gröna omställningen med klimatfrågan i fokus har en deadline.
Not in my backyard
Jag avslutat på samma sätt som tidigare blogginlägg, vilket fortfarande i högsta grad gäller;
med att konstatera skall den gröna omställning klaras för att motverka klimatkrisen, som vi är mitt i, så måste man kunna hantera en gruvnäring av sällsynta jordartsmetaller även i Sverige. Det väcks naturligtvis protester mot en sådan brytning vilket är klart befogat. Detta medför att gruvbrytningen också måste ske med en bred insyn för alla intressentgrupper så att gruvbrytningen och produktionen sker på villkor som alla kan acceptera även närboende/lokalbefolkning och renskötande samer.
Jag har tidigare i bloggen framfört betänkligheter mot begreppet miljövänligt. Begreppet förekommer allmänt så fort man i media vill visa att något har en bättre miljöprofil än en tidigare version av produkten eller tjänsten. Verkligheten är den att inget existerar som är miljövänligt, alla aktiviteter vad det än är medför en mer eller mindre negativ miljöpåverkan på vår planet.
Detta medför att en produkt eller tjänst kan vara mer eller mindre miljöanpassad däremot inte miljövänlig. Därmed finns det en logik att bredda konceptet att diskutera hållbarhet. Detta är ett begrepp som fått stor genomslagskraft i miljöarbetet då det har en bredare funktion. Koppling finns till de tre dimensionerna för hållbarhet – miljömässigt-, socialt- och ekonomiskt hållbart.
Som samhällsmedborgare är det inte alltid enkelt att förhålla sig till ”Hållbarhet”. Tolkningen av begreppet kan ofta missbrukas och vara svårt att definiera. Detta leder till att det existerar många myter om hållbarhet.
Vill man verkligen fördjupa sig i området kan det vara lämpligt att läsa ”50 myter om hållbarhet ” (publicerad 2018)
De största hållbarhetsmyterna är att återvinning är en bluff och att vi måste sluta flyga. När det gäller återvinning så gör det nytta och generellt fungerar det, vilket är bra för klimatet och för vår miljö. Det som dock är en form av misslyckande är att dagens plaståtervinning är otillfredsställande låg. För flyget är det främst att det åtnjuter stora subventioner och är för billigt i förhållande till andra transportslag. Med kraftfulla krav mot flyget och rätt pris på klimatutsläppen finns också tekniska lösningar för mer miljöanpassat flyg.
Vill du ha en enklare väg att till förståelse kring hållbarhetsmyter, kolla in programmen från Ekonomikanalen från 2020. Här får man koll på hur hållbarhetsmyter uppstår och vilka effekter de kan ha. Olof Gränström som varit med och gjort undersökningarna av hållbarhetsmyter och framhåller att ”vi som individer har svårt att förstå stora makrofrågor och att det är en orsak till att myter kring hållbarhet sprids”…. ”Vi går på vår egen erfarenhet: vad vi sett, hört och vad någon har berättat för oss. Och det är inte alltid rätt”.
Undersökningarna kring myter om hållbarhet visar att bristen på att förstå makroperspektiv gör vi ofta gissar oss fram via egna erfarenheter. Det är viktigt att tillämpa ett analytiskt och reflekterande tänkande. Olof Gränströms analys för att undvika myter är att erkänna att man inte känner till allt och att sluta gissa. Detta medför att det är viktigt att sakta ner och tänka efter innan man fastnar och gissar sig fram.
I flera tidigare inlägg har jag skrivit om kläder-mode och om hantering av våra skogar. Här kommer avslutningsvis några refererar till myter kring detta.
Vet du hur mycket toapapper varje svensk konsumerar – Svar 20 kg per person och år. Här är vi slösaktigast i världen, utan att bry oss. Toapappret spolas ut med avloppsvattnet och sönderdelas på vägen till avloppsrening. Råvaran papper blir alltså skitpapper som direkt går förlorad som råvara.
Papper i långa banor
När vi konsumerar 20 kg toapapper är genomsnittet i världen 5 kg per år. Detta är bara ett exempel av många på en ohållbar konsumtion av skogsråvaror. Det finns dock alternativ till att använda massaved som råvara på detta slösaktiga och ohållbara sätt. Svenska Essity, som tillhör världens största producenter på området, har utvecklat en metod att använda halm som råvara till toapapper. I sin fabrik i Mannheim, Tyskland, har man börjat produktion med 70 000 ton halm vilket ger 35000 ton pappersmassa (Essity informationssida). Detta skapar en klart bättre cirkularitet som råvara och bidrar också i hög grad till att minska klimatutsläppen för denna typ av produktion.
Essity har planer att bygga ut den alternativa produktionstekniken i sin strategi med miljöanpassad produktion i ett antal länder där man har produktion.
EU:s Avskogningsförordning
Eu har gett grönt ljus till Avskogningsförordningen som är inriktad på att begränsa avskogning och skogsförstöring för produkter som produceras inom EU eller importeras till EU-länder. En sådan produkt är toapapper som till stor del baseras på jungfrulig skogsråvara och direkt blir en avfallsprodukt. Avskogningsförordningen riktar också in sig på andra konsumtionsvaror baserade på pappersmassa där den förädlade pappersmassan saknar cirkulation (returflöde) och direkt blir avfall.
Förutom EU:s avskogningsförordning bidrar också EU:s strategi för biologisk mångfald till att ställa krav och riktlinjer för en omställning av skogsindustrin till en mer hållbar produktion. Med den byråkratiska processen genom EU:s olika instanser är dock processen med förändring långsam, vilket bland aktiva aktörer säkert uppfattas som frustrerande.
Skogsindustrins saktfärdighet och granskning av priskarteller
Svensk skogsindustri lever kvar i en 100-årig syn på skogsavverkning där det är kalhuggning som gäller. Vårt grannland i öster Finland har däremot på ett aktivt sätt anammat en mer hållbar skogsavverkning med så kallad hyggesfritt (förklaring – innebär att skogen sköts så att marken alltid är trädbevuxen utan att det uppstår några större kalhuggna ytor). Man tillämpar detta på 25 % av skogsmarken i Finland medan motsvarande andel för svensk del är endast 0,45 hyggesfritt.
EU har kollat upp den svenska skogsindustrin med avseende på olaglig priskartell. Granskningen tyder klart att det finns en priskartell med samarbete mellan skogsbolagen, kolla in SVT:s granskning ”Slaget om skogen”. EU ställer krav på de svenska skogsbolagen att minska kalhuggning och även begränsa skogsavverkningen. I granskningen framgår också att de små skogsägarna får för dåligt betalt för virkesuttagen och knappt täcker sina kostnader för avverkningen, medan skogsbolagen gör stora vinster. När bolagen köper skog från baltländerna betalar man det dubbla priset mot vad de svenska skogsbönderna får.
Slutord
Ovanstående är bara en liten notering av nödvändigheten att tänka mer hållbart och cirkulärt för att skapa en värld som också kan ge kommande generationer förutsättningar att leva på vår planet under trygga förhållanden.
Det kommer allt allvarligare varningar på hur vi hanterar vår miljö och vårt klimat. Haven är varmare än någonsin, vilket ökar avsmältning i Arktis och Antarktis med följdeffekter som detta ger. Kanada står i lågor långt tidigare i år än tidigare. Varningar för värmeböljor i USA och Sydeuropa. Frågan är när vi skall ta klimatet och miljöfrågorna på allvar och genomföra de insatser som krävs för att kunna lämna över planet vi har till låns till kommande generationer.
En betydelsefull del i vår påverkan av planeten är vår konsumtion. En liten del av oss har insett att det är dags att hålla igen. Den stora delen av befolkningen i Sverige och i Västländer är långt från att se allvaret i hur vi konsumerar och vilka följder detta får för vår planet. Vi kan inte förlita oss på att myndigheterna skall sköta allt åt oss. Vi har faktiskt ett ansvar som enskilda personer för att hushålla med jordens resurser. Ett område där vi direkt kan ta egna initiativ är konsumtionen och synen på klädinköp och hur vi köper. Detta område har jag tidigare ägnat ett antal inlägg på bloggen bland annat följande; Billiga kläder till vilket pris? – dec 2022, Miljöanpassning av kläder och skor. – juni 2020 och Klädindustrins miljöpåverkan – sept 2019.
Utlokaliseringen av den svenska konfektionsindustrin liksom betydande del av den övrig västerländska till lågprisländer i Asien medför att det är svårt att följa leverantörskedjorna. Detta ger dålig koll på allt från arbetsförhållandena i olika led av produktionen till dålig koll på miljöbelastningen i de olika leden – från råvaruproduktionen till färdiga plagg. Naturligtvis kan vi som konsumenter främst ifrågasätta och ställa krav på att konfektionsindustrin tar sitt ansvar och följer upp sina leverantörskedjor. Detta är något som branschen också framhåller, att man gör i sina program med hållbarhetspolicy mm.
Nästa steg med inköp har vi som enskilda individer en klart större möjlighet att direkt påverka och ansvara för genom att handla hållbart och resursanpassat, dvs handla med förnuft. E-handeln har bidragit till att i stor utsträckning kullkastat tidigare konsumtionsmönster.
Trenden är att köpa utan kvalitetstänk med utspel som köp 3 och betala för 2. E-handeln ger också möjlighet att returnera utan köpkrav och fri frakt, vilket medfört att returer till leverantörer har exploderat med de effekter detta får. Vid köp med e-handel returneras en tredjedel av kläder. Studier vid Lunds universitet visar att en betydande del av kläder, skor och elektronik slängs efter att de returnerats. Uppskattningen är att inom Europa förstörs returvaror för 200 miljarder kronor efter att de returnerats. Orsaken är att kostnaderna för dessa returprodukter är för hög att hanteras för återbruk, se länk till Sveriges Radio – Många returnerade varor slängs.
Frågan är vart alla returvaror som slängs tar vägen? Ett av svaren visar Aftonbladet i sin granskning av returflödet som hamnar som sopberg i Ghana. Här återfinns bland annat returplagg från H&M som bidrar till kraftiga föroreningar i havsvik i Accra, Ghanas huvudstad. Läs också Sydsvenskans artikel om Aftonbladets granskning av den så kallade cirkulära ekonomin med dumpningen av kläder i Ghana.
Sopberg med kläder i Accra, Ghana Källa Aftonbladet 230614 Foto: Magnus Wennman
I en DN-artikel uttalar sig designprofessorn Matilda Tham från Linneuniversitetet om den klädinsamling-cirkularitet som H&M bedrivit ett antal år. Hon betecknar detta mera som greenwashing än ett seriöst miljöarbete. När Vd:n för H&M uttalar sig i Aftonbladet förnekar man naturligtvis att företagets returplagg från butiker i Stockholm hamnar på soptipp i Afrika. De fina dokumenten som H&M och andra klädföretag utarbetat med beskrivning av hållbarhet, cirkularitet och etiska riktlinjer rimmar dåligt med verkligheten.
Vi kan faktiskt som konsumenter bidra till att klädbranschen tar det ansvar som den så fint påstår att den gör. Detta kan ske genom att ständigt ifrågasätta och ställa krav på företagen. En betydelsefull aktör är också den fria granskande journalistiken som sätter policydokumenten under lupp och visar på verkligheten. Vi som individer har dock ett stort ansvar vad och hur vi köper med perspektiv på en hållbar konsumtion.
Ha en fortsatt skön och behaglig sommar med hållbar konsumtion.
Energifrågan fortsätter att vara en het fråga både avseende elpriset och vilken form av elproduktion vi bör utveckla för framtiden. Förskjutningen i energipolitiken under hösten 2022 med att kärnkraften nu blivit en fråga för svensk energisatsning var något man inte trott varit möjligt. Det som är helt klart är att vår elproduktion måste fördubblas under de kommande 20 åren. Frågan är om detta är möjligt med hjälp av ny kärnkraft? Det känns som att verken miljöfrågorna med uranbrytning och kärnkraftsavfallet eller ekonomi är med i ”analystänket”.
När det gäller vindkraftsproduktion så är ett klart konstaterande att vi i Sverige kommit på efterkälken med investeringstakten. Fler och fler kommuner säger ”Nej tack” till vindkraft inom sin kommun. Samtidigt som det är vindkraften som under vintern hjälpt till att minska elpriset.
I energibranschen definieras kärnkraft och vattenkraft som planerbara kraftslag medan sol och vind räknas som väderberoende och därmed osäkra kraftslag. Denna kategorisering bör modifieras framöver. Ser vi på kärnkraften så är reaktorerna upp mot 40 år gamla och driftstopp med underhåll är betydande med stort tapp av energiproduktion. Sol och vindkraft kritiseras med bakgrund av att de inte ger kontinuerlig drift, men idag planeras betydande investeringar som kopplar dessa kraftslag till lagring med batterilager alternativt vätgaslagring.
Solceller (källa www.otova.se/solceller)
EU presenterade 2019 en grön giv inom energiområdet, EU:s Clean Energy. Denna gröna giv resulterade 2021 i antagande av EU klimatlag om att minska utsläpp av växthusgaser. Inom ramen för denna energiprofilering vill EU skapa en satsning också på energigemenskaper som en möjlighet att få ett engagemang för att etablera mer förnybar energi inom vår energiförsöljning. ”Energigemenskaper är en smart metod för att kunna producera, återvinna och dela energi mellan bostäder, industrier och andra typer av lokaler. Sedan årsskiftet 2022 är det tillåtet att dela energi mellan bostadshus och med det utrymme för helt nya möjligheter ” citat från RISE se ”Energigemenskaper gör det möjligt att dela el med varandra”. Pilotprojekt kring energigemenskaper pågår idag på flera håll bland annat i Örebro. På Gotland bedrivs också gemensamhetsprojekt, lyssna på Klotets reportage.
Från EU riktas kritik på den saktfärdighet som Sverige håller med att introducera EU direktiven, lyssna på Klotets reportage ”Sverige bromskloss när EU vill se fler energigemenskaper”. Man kan fråga sig hur intresset från myndigheter är att svenska folket skall vara med och ta initiativ inom energigemenskaper. Det kanske är risk för att energibolagen tappar vinster, vilket naturligtvis är beklagligt eller hur?
Under 2022 publicerades totalt 15 blogginlägg, se ”Sammanställning tidigare blogginlägg”. Av dessa var det 12 som hade direkt koppling till energiområdet. Visst är det så att energifrågan hade en klart dominerande påverkan på vårt samhälle under året. Detta är naturligt då klimatfrågan under senare år blivit allt viktigare. Klimatet är ju direkt kopplat till vilka energiformer vi använder, fossila eller förnybara källor.
Den avgörande händelsen med fokus på energi under 2022 var dock Putins anfallskrig på Ukraina. Med sanktioner mot Ryssland kom den ryska oljan och gasen i fokus, då Europa gjort sig beroende av denna leverantörskälla. Att vi i Sverige fastnat i beroendet av de strypta ryska energikällorna för vår inhemska användning är en annan heltokig handelsöverenskommelse. Vi bör naturligtvis ha ett svenskt elpris för svensk förbrukning, enligt typen Beken-modellen.
Noterat under det gångna året är att vår nya regering vill satsa på ny kärnkraft. Detta var helt borta för några år sedan då alla tog avstånd från kärnkraft som en framtida lösning på vårt växande behov av energi. Den nya given på kärnkraft har också helt blundat för miljöpåverkan under brytning och framställning av uran och långtidslagring på 100 000 år med dess problem. Dessutom ser vi under 2022 nya problem med ockupation av kärnkraftsanläggningar. Nu ska vi också snabba på tillståndsprocessen – vad pågår??
Barsebäck är väck nu sol och vind
Naturlig satsning med vindkraft och solkraft påstås vara ostabila energikällor pga att det kan vara vindstilla och ingen sol. Sedan ett antal år pågår inom EU och flera EU-länder stor satsning på vätgas som lagringskälla. Vätgas är nu också en stor satsning som industriell energikälla.
En viktig strategi för ökad vindkraftsproduktion är att skapa snabbare tillståndsprocesser än de 5-7 år som är vanligt. Orsaken är att kommunerna kommer in sent i tillståndsprocessen och ofta är negativa. Det krävs därför ett win-win förhållande med att låta kommunen och dess invånare ta del av vinsten genom lägre energikostnader, Ur krisen föds möjligheter. Exempel på sådant utspel är att vindkraftsbolaget som vill bygga havsbaserad vindkraft utanför Ystad erbjuder billigare energi till kommunen.
Ja, i princip gällde att alla inlägg under 2022 har en koppling till energi och klimatet. Det som i övrigt behandlades var inhemsk konstgödselproduktion och konferensen för biologisk mångfald i Montreal. Även här har man en direkt koppling till energi och klimatfrågan som på olika sätt styr oss alla i diverse former av aktiviteter vi som individer och samhälle är del av. Alla former av aktiviteter kräver någon form av energiuttag som ger en miljöpåverkan av något slag.
Vad har vi att vänta oss under 2023. Ja inte är det mindre kring hur vi skall hantera energifrågan. Vad gäller klimatet så kan man fråga sig vad klimatförnekare anser om nya värmerekord på hundratals platser i Europa nu i januari. I Tyskland har inte sådana värmerekord uppmätts sedan man började mäta i slutet av 1800-talet.
Hallå – det är dags för klarsyn – vi måsta ha en kraftig ökad satsning på fossilfria källor och begränsad användning av fossila bränslen. Är det detta vi kan se 2023 och de närmaste åren??
Skall vi tala om kriser så är vi omgivna av många just nu från lokala med energipriser till nationella med kriser inom samhällsområden som vårdsektorn, gängkriminalitet och kultur till internationella kriser med krig i vårt närområde, klimatkris och internationell ekonomisk stagnation. Man bör dock tänka på att det är dubbelbottnat med krisbegreppet då det också står för möjligheter till att tänka nytt, kolla in tidigare inlägg ”Kris skapar möjligheter”.
Inom miljöområdet har vi nu under ett antal år haft fokus på klimatkris med växande utsläpp av växthusgaser. Klimatfrågan har uppfattats som det stora globala hotet för framtida generationer. I skymundan av detta finns större hot på vår framtid vilket gäller hotet mot den biologiska mångfalden. Den biologiska mångfalden är en ren överlevnadsfråga för vår planet.
Vad är biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden utgör grunden för vår existens. När det gäller vår livsmedelsförsörjning är vi till exempel starkt beroende av att grödor kan pollineras av insekter. Bördiga jordar är beroende av maskar och bakterier och för att bekämpa skadedjur finns naturliga fienden med insekter. Ekosystemtjänster i naturen utgörs av skogsråvaror, bioenergi och olika råvaror för framställning av bland annat mediciner.
Vi erhåller ett otal olika produkter och tjänster, dvs ekosystemtjänster från naturen som bidrar till vår livskvalitet. Slås dessa förutsättningar ut genom att den biologiska mångfalden hotas ja då hotas också vår existens.
Några exempel på hotad biologisk mångfald är avskogningen av främst tropisk miljö, en miljon växter och djurarter hotas av utrotning under de kommande decennierna. Takten på utrotningen är tio till hundra gånger snabbare idag än under historisk tid.
Biologisk mångfald COP 15
Det finns en internationell konvention om biologisk mångfald (CBD) under FN. Denna antogs av Sverige 1993. Året som den också internationellt trädde i kraft. Konventionen ingår också i våra nationella miljömål.
Konventionen är nu föremål för omförhandling vid FN:s miljökonferens COP 15 i Montreal (länk som också ger möjlighet att kontinuerligt följa konferensen). I de betydelsefulla frågeställningar som skall diskuteras ingår hur stor andel av vår natur som skall skyddas och den viktiga frågan vilka skall betala för högre ambitioner i skyddet av vår biologiska mångfald. Vilka som skall stå för kostnaderna var också en central fråga vid klimatkonferensen COP 27 i Egypten för en månad sedan. Fattigare länder i syd ansåg att länder i väst som står för vår överkonsumtion skulle så för större andel av klimatkostnaderna och samma gäller nu för att bibehålla den biologiska mångfalden där vi i väst har varit och är det största hotet mot naturen.
Konferensbild: UN Biodiversity Conference – COP 15 in Montreal
I det nya ramverket som skall antas som mål för 2030 finns förslag att 30 procent skall skyddas när det gäller hav, floder, sjöar och landytor. Många aktörer inom miljöorganisationer och vetenskap anser att denna ambitionsnivå på 30 procent är för låg. Man kräver att målet i stället höjs till att 50 procent skall skyddas till 2030. Parallell till FN-konferensen om klimatet är slående att vetenskap och forskning inte är i balans med det politiska maktspelet. Frågan är hur länge politiken kan bortse från de vetenskapliga förutsättningarna för vår planet. Förhoppningsvis blir det ett acceptabelt resultat när konferensen i Montreal avslutas den 19 december, men risken är att miljökraven skjuts på framtiden.
